goldsoundz

Jag stod precis i duschen och tänkte svidande fort, nu får du fan ta och raka kuken, som vi grabbar så fint brukar säga. Sekunden innan hade jag sjungit på låten ragged wood av det uppsnackade seattlebandet Fleet Foxes. Jag såg dem spela live i helgen och tänkte då på deras skägg. Minst 4 av de 6 medlemmarna på scenen hade stora och lurviga skägg.(något jag bara kan drömma om, reds anm). På festivalområdet i gbg var det som vanligt tajta jeans, converse och randigt som gällde. Nytt för i år var att en tredjedel av besökarna som hittat till slottskogen hade skägg. Skägg överallt. I toalettkön, i ölkön, på förfesten, till varmrätten, på efterfesten, ett skägg till fyllekäket etc. Mina vänner Anna och Bella har en klubb som heter Youth. Där spelar dom indiemusik och ser snygga ut. Youth är en sådan klubb som är perfekt som mötesplats för unga människor som försöker vara hippa och inne. På klubben ramlade jag givetvis in i ett flertal skägg. Ett strök mig över axeln i baren till och med. Det är som att skäggen tagit vid där popluggarna började kännas tråkiga och passé. Skäggrocken som jag och många andra valt att kalla den är även det, inte helt konstigt, ett hett samtalsämne just nu. Den seattlescen som blåst sig orkanstark i indievärlden bärs av, just det, män i skägg. Jag började sjunga refrängen på ragged wood och kikade ner på min pläd av pubis och tänkte: Om nu alla indiegrabbar ska ha skägg, ska vi då även skita i att vara metrosexuellt sköna nog att raka pungen? Är skäggtrenden något som nått under det så kallade livet och är jag helt jävla efter om jag börjar rota efter rakhyvel och lödder? Det är inte lätt att vara indiegrabb i dessa tider som ni kanske förstår. Mitt i andra versen bestämde jag mig för att inte göra något åt det som jag bara några minuter tidigare suckade åt att jag inte gjort någonting åt. När jag senare torkade mig med handduken, påpälsad som en rysk vintersoldat, visste jag inte riktigt vad som hänt eller hur jag skulle göra. Jag dressade för kvällen och satte på en låt av seattlebandet Grand Archives för att få klarhet. I slutet av låten kände jag mig stolt över mitt vildvuxna och ville inget göra åt det. Föresten är det här nästan lite patetiskt personligt men inga vettiga människor läser ändå den här bloggen så det gör inte så mycket. Nu, fem timmar och fem stöl senare, är jag inte riktigt lika säker. Är jag en skäggrockare utan skägg som desperat kompenserar det genom ett orakat "lö" eller en franz ferdinand-wannabe som går ner för den fåfänga stigen alla kallar "okej". Just nu vet jag varken ut eller in när jag sitter här i soffan med orakad pung och tjejproblem. Vad ska jag göra, hmm, jag önskar att svt´s ungdomsmagasin Bullen fortfarande fanns. Det här hade kunnat bli en jävel till brevfilm. Igår fyllde min vän Alexander 23 och idag fyller min vän Måns 21. Stort grattis till dem, hoppas de klarat sig från liknande problematik. Det förtjänar dom.