peter 2
peter
Whats the story? jo, jag sjöng hela albumet
Idag satte jag på Oasisskivan Whats the story? (Morning Glory) och kunnde, faktiskt lite förvånad, sjunga med i varenda ord.
Från början till slut. Stakade mig en aning på Hey Now och Morning Glory, fast utan att tappa tråden. Jag anser att jag gjorde jobbet 100 procentigt.
Har någon nummret till en bra psykolog?
Ett jamc för 2000-talet
Det tog två dagar innan poletten trillade ner. Glasvegas är Jesus and mary chain för the youth of today. Ett långfinger från Glasgow-
Med sina larmande gitarrer på tok för coola och på tok för bra för den kommersiella marknaden. Jag diggar Glasvegas. Nej, förlåt, jag gillar Glasvegas. Eller föresten, Jag älskar Glasvegas.
http://www.youtube.com/watch?v=NgiYT6DgF5o
Vanilla strawberry knickerbocker glory
En fantastisk floorfiller. Ett beat, lena zavaroni, mörka syntar, nördrappande, lite gitarrknullande, h.c andersen och (som vanligt när det gäller det här bandet) en hook som är omöjlig att inte digga sönder och samman.
A three-day party
Skäggrocken, inget för mig
Skäggrock där nere
Indieporr
Mr Brown
4 minuter i poppens armhåla
Kenny hostar fram ett statement när någon av doktorerna frågar vad han tycker om sångerskan.
"I think Madonna is an old, anorexic whore who wore out her welcome years ago and now she suddenly speaks with an Brittish accent and she thinks she can play guitar, she should really go fuck herself"
Idag lyssnade jag på Madonnas nya singel med någorlunda vässade öron och tycker den är riktigt jävla dålig. Jag höll med åttaåriga Kenny rätt mycket under de cirka tre minuter låten höll på.
En hopplöst rotlös r´n´b-bagatell signerad Timbaland med en refräng som åtminstonde skulle få mig att slita av mig lurarna ifall jag av någon mystisk anledning hade varit fast med "4 minutes" i cdspelaren.
Jag kan faktiskt tycka att låtar som Ray of light, power of goodbye och framförallt Beutiful Stranger är riktigt bra kommersiell pop men nu borde Madonna fan lägga skorna på hyllan. Någon måtta får det vara.
Även "monsterproducenten" Timbaland ligger bakom riktigt bra låtar i samma genre. Promiscious Girl med Nelly Furtado och Try again med Aaliyah är kanske det allra bästa exemplen. Nu börjar jag tycka att han framstår mer och mer som ett dåligt skämt.
"4 Minutes" är skriven helt utan finess och inget är nästan lika dåligt som när Madonna är som sämst.
Jag har hört att allt som Timbaland rör vid blir till guld så många gånger att jag nästan började tro på det själv.
Men hur mycket guld man än målar på en bajskorv så är det, när allt kommer omkring, fortfarande bara en bajskorv.
Midsommar = poprefränger
Eftersom det är midsommarsförmidag idag så är jag i full färd med att dricka rosé vin och digga perfekta poplåtar.
Här är två av mina absoluta favoriter.
James - Sometimes
Teenage Fanclub - Sparky´s Dream
CD-R
Jo, jag sitter här och bränner en cdskiva som jag ska ha på jobbet imorrn. Jag har tagit låtarna som spelats flest gånger i mitt itunes från det här året. Den blir ganska spretigt men bra tror jag.
Joel Alme - The Queens Corner http://youtube.com/watch?v=2fXotCIcV1Y
Estelle feat. Kanye West - American Boy http://youtube.com/watch?v=If0lrwEzdBY
MGMT - Time to Pretend http://youtube.com/watch?v=XVnRzEjpUmE
Sebastien Tellier - Divine http://youtube.com/watch?v=Vz58Hw9hldw
Håkan Hellström - Långa vägar http://youtube.com/watch?v=oQjNn5GWws8
Cut Copy - Feel The Love http://youtube.com/watch?v=2gMk6mZotsk
Drive by Truckers - Daddy Needs A Drink http://youtube.com/watch?v=K61D7bp974E
Leona Lewis - Better In Time http://youtube.com/watch?v=Skc5bnKj-50
Markus Krunegård - Jag är en vampyr http://youtube.com/watch?v=yGNvjAWaRhA
Death Cab For Cutie - Long Division http://youtube.com/watch?v=Bon1C9d-VE0
Alf - I städerna och byarna http://youtube.com/watch?v=uAyaYHCv4cs
Duffy - Mercy http://youtube.com/watch?v=KE2orthS3TQ
Magnetic Fields - California Girls http://youtube.com/watch?v=z2EQxrGU7Yc
White Williams - New Violence http://youtube.com/watch?v=ORYTUpBpNzQ
I Fredags blev jag föresten presenterad för den snyggaste tjejen jag sett sen jag köpte The Reminder.
Något av en kick. Som att se Amelie från Montmartre för första gången.
spACE is the plACE
Vi satt och rökte cigg på Ace´s lilla uteservering. Köpte massor av öl innan de blev dyr.
Stötte som vanligt ihop med bekanta. En av dom hade typ exakt likadana kläder som jag vilket var roligt, förvirrande och såg ganska silly ut.
Sjöng med i hela Not Forever och fick en obehaglig känsla av refrängen säger en hel del om hur jag mår. Tog död på
förvirringen på sedvanlit vis, ännu mer öl.
Det är roligt att höra Divine. Det är roligt att dansa till Divine. Jag älskar Divine.
Stack ut mot hooden igen vid strax efter 02. Messade med en förlorad kärlek. Minns inte riktigt vad ví sa. Ska kolla det i min utkorg snart. Fick springa ifatt bussen och slå mot rutan för att komma med, kännde mig som italiensk gubbe eller nått. Blev åksjuk nästan direkt och försökte tänka på annat. Klev av i Spånga och kaskadspydde bakom en pisoar.
Hoppade in i en taxi. Elektriciteten var helt utslagen när jag kom hem. Kännde mig very amish och somnade med skjortan på.
Döm inte emot efter håret
Det sistnämda har i samband med vårens skivsläpp låtit plocka bort det fåniga utropstecknet ur bandnamnet. Något jag tyckte verkade vettigt när jag hörde om det då jag strövade förbi ett par högljudda killar med rosa/svart hår och tajta jeans på "plattan". Det ska komma något gott ur allt som man brukar säga. Att det goda skulle vara en av årets hitils mest oväntade poppärlor visste jag absolut inte. En låt som de flesta säkert har hört men snabbt fnyst typ "pubertalt skräp" efter.
Jag tycker däremot att det är här är riktigt riktigt bra. Helt klart en av mina absoluta favoritlåtar under 2008, redan nu.
Indienoteringar från förra veckan
Sebastien Tellier gjorde det bästa schlagerframträdandet jag sett.
Andreas Kleerup verkar konstig.
Morrissey fyllde 49 med buller och bång, stort grattis till mina ungdomsårs stora poet.
Bulit to spill spelar på Debaser medis i oktober. Hoppas Doug Marcsh kör skägget och gitarren ända in i kaklet.
Laidback-tracks best heared in newbought slacks
Jag har i flera dagar förberett ett litet kit som några vänner som tar i studenten i år ska få. Varje "giftbag" innehåller bland annat en cd-r skiva som jag det står "best of päjvmänt" på. Den hemmagjorda Best of Pavement-cd´n var jättesvår att sammanställa men tillslut kom jag fram till hur jag ville att de skulle se ut och låta.
Ungefär såhär.
The essential Pavement.
folk jam
elevate me later
shady lane
trigger cut-wounded kite at 17
black out
gold soundz
zurich is stained
speak, see, remember
kennel district
conduit for sale!
all my friends
at&t
billie
summerbabe (winter version)
painted soldiers
pefume-v
spit on a stranger
silence kit
Oförskämt bra butikspop
Bland det första jag registrerar när jag kliver in i en kläd/sko-butik är vilken musik som rullar.
Jaha, en hit. jaha, en klassiker. jaha, nån bakom kassan som gillar Kent.
Eftersom jag själv jobbar i butik så leker jag dj på mer eller mindre daglig basis.
Efter att ha laborerat med lo-fi, brittpop och lite new-waveaktiga prylar ramlade jag lite slumpmässigt över "best of the cardigans" under min lunch och satte på samlingsskivan när jag kom tillbaka. Redan efter inledande Rise & Shine stod det klart för mig att det här fick överlägset bäst respons av de kunder som precis som jag pejar uppmärksamhet till vad det är som spelas. När tillochmed min hårdrockande kollega Madeleine nynnar med i refrängen till Love Fool insåg jag att cardigans lyckats skapa ett väldigt eget sound som funkar i de allra flestas öron.
Det är inte speciellt orginelt, modigt eller nyskapande men ärligt, eget och något i sammanhanget så ovanligt som kommersiellt.
Cardigans definierar det vida begreppet rock/pop på ett väldigt trevligt och begåvat sätt, ibland känns de som ett lite jämnare och mer sympatiskt Roxette.
Eftersom samlingen driver fram i kronologisk ordning får man följa bandets förvandlingen från näpet indieband till välskött arenarockmaskin.
Peter Svensson, som skriver de flesta melodierna, inleder med johnny marr-influerade akustiska gitarrer (Rise & Shine, Sick and Tired) för att övergå till mer riffbaserad elektrisk folkhemsgoth (My Favourite Game, Erase & Rewind) och när skivan har stått på i en timme och Cardigans är typ anno 2003-2006 behärskar han de båda teknikerna riktigt jävla bra och här tycker jag att han skriver några av bandets bästa låtar. For what it´s worth har en fantastisk vers och en, som vanligt, snygg Nina Persson på munspel. I need some fine wine and you, you need to be nicer tar vid precis där My Favourite Game slutade och titeln känns som bandets främsta.
Don´t blame your daughter (diamonds) är vemodigt skön och för tankarna till en annan snyftare, The Scientist av Coldplay. The Cardigans visar prov på en bredd i registret jag inte riktigt var medveten om när man tar sig från radiopoppen i Daddy´s car till Radiohead-poppen som är Hanging Around.
Under resans gång figurerar även Ebott Lundberg och Tom Jones i rockigt sköna duetter.
Men ska jag plocka bara en låt som jag gillar bäst i cardigans ändå ypperliga katalog så är valet ganska enkelt.
Your the storm står för allt som är bra med det blyga bandet från Jönköping. En lite pretentiös men bra text - I´m an angel bored like hell, you´re a devil meaning well. Ett samspel som är svårt att värja sig mot. En proffisghet i låtbygget som känns naturlig och ett gitarrsolo som blåser bort tankarna till den där platsen man bara kan drömma om som indiejournalisten Hardy Nilsson målande berättade om i Percy Tårar.
En enskild skiva med Cardigans äger jag inte. Jag tror att bandet har svårt att hålla utan den kontexten som den här samlingen blir. En skiva med två hits istället för som nu, typ 13-14, skulle nog få mig att treva efter "next"-knappen några gånger för mycket.
Men som sagt, i butiken eller som introduktion tycker jag att det här funkar utmärkt.
Man ramlar kanske inte av stolen, men man kan sitta och snurra på den ett tag.
Betyg: 7/10.
Favoritspår: You´re the storm
Are you still being followed by the Teenage FBI?
Hej allihopa (eller de fyra, fem som av misstag ramlar in på min blogg)!
Jag har inte varit en speciellt duktig bloggare på typ skitlänge. Det beror på 1; att jag inte kännt något vidare sug efter att skriva (det finns ju som bekant öl, flickor och discon och sånt som brukar komma i vägen) och 2;
för att jag på sistonde försökt launcha en singer/songwriter-karriär (jag vet, ensam kille med gitarr och känslorna på utsidan känns jävligt passé). Men nu tänkte jag försöka komma igång och bli mer aktiv här på min blogg.
Efter att ha lagt fram lite förslag till vad jag skulle kalla mitt just nämda popprojekt (Hardcore UFO´s var tanken från början, Silence Kit ett annat förslag) bestämmde jag mig tillslut för att sno titeln från en av guided by voices kanske mest underskattade hits, Teenage FBI.
Här kan ni lyssna på hur det låter när jag sjunger.
www.myspace.com/teenagefbimusic
Dessutom vill jag passa på att uttrycka min avsmak för titeln "aldrig fucka upp" i synnerhet och författaren Jens Lapidius i allmänhet. gott så.
Teenage riot in a public station
Tidigare idag blev det klart noisebandet Sonic Youth är bokade till årets upplaga av Way out west i Göteborg.
Med tidigare bokningar som The National, Flaming Lips och Sigur Ros tycker jag att festivalen har ett av dom mest spännande startfälten en svensk festival har haft typ någonsin.
Jag ska köpa biljett inom ett par dagar. Men nu ska jag inhandla Håkan Hellströms nya skiva. Det ska bli kul.
