4 minuter i poppens armhåla

I ett av mina många favoritavsnitt av South Park är en av huvudpersonerna, Kenny, döende. På sjukhuset där Kenny ligger inlagd inser de att hans chanser är små och gör allt för att få honom på andra tankar. I en fantastisk sekvens försöker de muntra upp Kenny genom att skicka in Madonna till rummet där han mer eller mindre ligger för döden.
Kenny hostar fram ett statement när någon av doktorerna frågar vad han tycker om sångerskan.
"I think Madonna is an old, anorexic whore who wore out her welcome years ago and now she suddenly speaks with an Brittish accent and she thinks she can play guitar, she should really go fuck herself"
Idag lyssnade jag på Madonnas nya singel med någorlunda vässade öron och tycker den är riktigt jävla dålig. Jag höll med åttaåriga Kenny rätt mycket under de cirka tre minuter låten höll på.
En hopplöst rotlös r´n´b-bagatell signerad Timbaland med en refräng som åtminstonde skulle få mig att slita av mig lurarna ifall jag av någon mystisk anledning hade varit fast med "4 minutes" i cdspelaren.
Jag kan faktiskt tycka att låtar som Ray of light, power of goodbye och framförallt Beutiful Stranger är riktigt bra kommersiell pop men nu borde Madonna fan lägga skorna på hyllan. Någon måtta får det vara.
Även "monsterproducenten" Timbaland ligger bakom riktigt bra låtar i samma genre. Promiscious Girl med Nelly Furtado och Try again med Aaliyah är kanske det allra bästa exemplen. Nu börjar jag tycka att han framstår mer och mer som ett dåligt skämt. 
"4 Minutes" är skriven helt utan finess och inget är nästan lika dåligt som när Madonna är som sämst.
Jag har hört att allt som Timbaland rör vid blir till guld så många gånger att jag nästan började tro på det själv.
Men hur mycket guld man än målar på en bajskorv så är det, när allt kommer omkring, fortfarande bara en bajskorv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0