goldsoundz

I ett av mina många favoritavsnitt av South Park är en av huvudpersonerna, Kenny, döende. På sjukhuset där Kenny ligger inlagd inser de att hans chanser är små och gör allt för att få honom på andra tankar. I en fantastisk sekvens försöker de muntra upp Kenny genom att skicka in Madonna till rummet där han mer eller mindre ligger för döden.
Kenny hostar fram ett statement när någon av doktorerna frågar vad han tycker om sångerskan.
"I think Madonna is an old, anorexic whore who wore out her welcome years ago and now she suddenly speaks with an Brittish accent and she thinks she can play guitar, she should really go fuck herself"
Idag lyssnade jag på Madonnas nya singel med någorlunda vässade öron och tycker den är riktigt jävla dålig. Jag höll med åttaåriga Kenny rätt mycket under de cirka tre minuter låten höll på.
En hopplöst rotlös r´n´b-bagatell signerad Timbaland med en refräng som åtminstonde skulle få mig att slita av mig lurarna ifall jag av någon mystisk anledning hade varit fast med "4 minutes" i cdspelaren.
Jag kan faktiskt tycka att låtar som Ray of light, power of goodbye och framförallt Beutiful Stranger är riktigt bra kommersiell pop men nu borde Madonna fan lägga skorna på hyllan. Någon måtta får det vara.
Även "monsterproducenten" Timbaland ligger bakom riktigt bra låtar i samma genre. Promiscious Girl med Nelly Furtado och Try again med Aaliyah är kanske det allra bästa exemplen. Nu börjar jag tycka att han framstår mer och mer som ett dåligt skämt. 
"4 Minutes" är skriven helt utan finess och inget är nästan lika dåligt som när Madonna är som sämst.
Jag har hört att allt som Timbaland rör vid blir till guld så många gånger att jag nästan började tro på det själv.
Men hur mycket guld man än målar på en bajskorv så är det, när allt kommer omkring, fortfarande bara en bajskorv.

Det finns nästan inget tillfälle när det är lika passande att sätta på en bra skiva som när sommaren når sitt klimax. Jag tror det är nånting de flesta kan enas om, oavset vilken genre av musik man gillar att lyssna på. När ens favoritlåtar rullar på till ett väder som man tycker om uppstår en slags high on life-känsla som gör vintern värd att kriga sig igenom. Om man sedan vill lyssna på Iron Maiden, Per Gessle, Morrissey eller Nas spelar egentligen ingen roll.
Eftersom det är midsommarsförmidag idag så är jag i full färd med att dricka rosé vin och digga perfekta poplåtar.
Här är två av mina absoluta favoriter.


James - Sometimes


Teenage Fanclub - Sparky´s Dream

Igår var jag ute på krogen med Mikael och Tobias, Eller Klint och Tobbe som det oftast blir.
Vi satt och rökte cigg på Ace´s lilla uteservering. Köpte massor av öl innan de blev dyr.
Stötte som vanligt ihop med bekanta. En av dom hade typ exakt likadana kläder som jag vilket var roligt, förvirrande och såg ganska silly ut.
Sjöng med i hela Not Forever och fick en obehaglig känsla av refrängen säger en hel del om hur jag mår. Tog död på
förvirringen på sedvanlit vis, ännu mer öl.

Det är roligt att höra Divine. Det är roligt att dansa till Divine. Jag älskar Divine.

Stack ut mot hooden igen vid strax efter 02. Messade med en förlorad kärlek. Minns inte riktigt vad ví sa. Ska kolla det i min utkorg snart. Fick springa ifatt bussen och slå mot rutan för att komma med, kännde mig som italiensk gubbe eller nått. Blev åksjuk nästan direkt och försökte tänka på annat. Klev av i Spånga och kaskadspydde bakom en pisoar.
Hoppade in i en taxi. Elektriciteten var helt utslagen när jag kom hem. Kännde mig very amish och somnade med skjortan på.