Döm inte emot efter håret

Jag har hela tiden ställt mig ytterst tveksam till de senaste årens våg av band som slår mynt av sina tillgjorda deppiga poser. De band som utgör kärnan i det som kallas emo-musik. Jag tänker då främst på My Chemical Romance, Fall Out Boy och Panic! at the Disco.
Det sistnämda har i samband med vårens skivsläpp låtit plocka bort det fåniga utropstecknet ur bandnamnet. Något jag tyckte verkade vettigt när jag hörde om det då jag strövade förbi ett par högljudda killar med rosa/svart hår och tajta jeans på "plattan". Det ska komma något gott ur allt som man brukar säga. Att det goda skulle vara en av årets hitils mest oväntade poppärlor visste jag absolut inte. En låt som de flesta säkert har hört men snabbt fnyst typ "pubertalt skräp" efter.
Jag tycker däremot att det är här är riktigt riktigt bra. Helt klart en av mina absoluta favoritlåtar under 2008, redan nu.

Kommentarer
Postat av: Tone

jag fick biljetter till deras konsert för ett tag sedan så var och såg dem på Tyrol. Det var väldigt bra faktist, fast jag kände att jag kanske inte riktigt passade in med publiken som var där :P

2008-06-02 @ 19:28:08
Postat av: Freddan

förstår det, man blir väl en outsider bland outsiders. Gratis är gott!

2008-06-02 @ 19:48:47
URL: http://goldsoundz.blogg.se
Postat av: christian

nu får nog mikael ta och undervisa dig i emons ins and outs....

2008-06-27 @ 19:45:01
URL: http://stash.klubbfit.se
Postat av: Carsten Pump

Ja, jag läste uppsatsen Finding Emo, mycket intressant. Fråga honom om emo, men om skidskytte ska du alltid fråga mig först.

Ps. Emos är läskiga. Ds.

2008-06-30 @ 22:43:21
URL: http://www.carsten-pump.de

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0