goldsoundz

Idag fastnade mitt pendeltåg 20 meter ifrån centralen. Mycket frustrerad tryckte jag playknappen på min cd-walkman. Jag hade en skiva med The Decemberists. Dom är ganska bra. Minuterna gick och efter en kvart i vagnen började folk försöka ta sig ur den. Halvpanik genomsyrade luften när den ena slyngeln efter den andra stack ut över spåren mot perongen. Vad som lät som nånslags konduktör förklarade hur livsfarligt det var att lämna vagnen och om hur ett strömavbrott hade strypt tåget och fått hela skiten att snubbla på mållinjen. Efter 35 minuters väntande kunnde vi äntligen rulla fram 20 meter och nå centralen. Jag var vid det laget fyrtio minuter försenad till ett mycket viktigt möte angående min klubbs framtida existens. Under mina 35 minuter i pendeltågskupén bestämde jag mig för att jag aldrig skulle hamna i en liknande tristess, inte om jag kan göra något åt det. Stack till webhallen och inhandlande ett psp. Känns jävligt soft.
Ska försöka hinna med att city-gejma lite imorgon. På kvällen bakade jag, johan och jon finska pinnar och en tigerkaka till imorgon då det släpps ett nytt South Park-avsnitt. Vi brukar försöka mysa till det då.
Det här är föresten det första jag skriver på den här bloggen som inte är en kommentar på en youtube-video eller liknande.
Jag ville känna lite på det. doppa tån i bloggandets kalla vatten.
Det känns okej, varken mer eller mindre.